Naglar

Tiden springer iväg

och jag är fortfarande på sjukan 2gg i veckan, svårt att ställa in medcinerna.

Gabbe flyttar hem på lördag =)

Jag läntar tils man får börja jobba och få tjärna lite pengar!!!!!

Naglar

Mycket...

Ja, vad ska man säga....det är mycket i skallen. Mycket känslor och funderingar.
Det är som att in hjärna har börja leva igen efter att man har levat i pause eller i den där bubblan , där man lätt stänger av mycket.

Har en del att bearbeta och det kommer nog ta tid men det får det ta.

Lite svårt med att få rätt dos av medicinerna och det här med att man nu får dricka hur mycket man vill men det går sakta men säkert framåt.
Dålig hy har man oxå fått men det är kortisonet har jag fått reda på och det ska gå över, har redan blivit bättre =)

Peppad på resan som blir av i aug.

4maj- 2015

Var natten då samtalet kom.
Kl var 02.18 och kvinnan som ringde ställde inte så mycket frågor och sa att dom inte visste riktigt om organen skulle passa men ville jag skulle komma ner.

Ringa mamma som kom över och så pack väskan, jag var fortfarande lugn (som jag inte trodde jag skulle vara)

Självklart kom ingen taxi och då blev jag lite stessad men det löste sig och sen satt man på planet och rätt som det var så var man framme i Göteborg.
Taxi till sjukhuset och där gick det fort.
Ta en massa prover, rönken  och så kom persnalen in och små pratade.
Rätt som det var så skulle man ducha och byta om, även på med dom snygga stödstrumporna och sen var det bara att vänta.
Kirurgen kom in och klart fick man ju han med dom fina ögonen ;)

Efter det gick det fort och jag hade inte landat än, väl på väg mot op var jag rätt tom eller jag tänkte inte på något riktigt.
När jag väl låg på op bordet började jag få lite panik och alla tankar kom, kommer jag överlever m.m och personalen som var rätt många stog och pratade men jag hörde inte vad dom sa så jag bad bara nån stå vid mig, för det kändes inte så ensamt då.


Vakande upp på IV:a och kunde röra ben och armar, även prata.
Var rätt trött och svag men hade inte så ont, trodde det skulle vara värre men man får ju en massa mot smärtan.
Fick prata med mamma som ringt dit och det kändes bra att få höra hennes röst, tydligen lät ja som ett litet barn haha

Var inte på IV:a länge och fick komma upp på avdelningen där dom tog hand om en och alla var super snälla och duktiga, inga problem med något.

Lite är borta för man sov mest dom första dagarna, vet inte rikigt vem eller hur eller om ens jag har pratat med folk, mamma minns jag men det är nog den enda.

Detta är fortfarande overkligt, jag har inte diabetes länge eller behöver dialys.
Har inte rikigt smällt allt än men det kommer.
Kan tillochmed kissa igen, hur sjukt är inte det?
Lär skriva mer om detta när jag kan.

Naglar