Ett år idag, sanningen....

Först vill jag säga Grattis Maria på din dag =)

Iaf för ett år sen började jag med dialys, inte många som vet om det när jag valt att vija berätta det öga mot öga men nu väljer jag att skriva om det i blogge lite.

Man är fortfarande trött och så men bland har man styrka att göra något annat än sova men det är inte många gånger med man ser ifram emot varje gång man ska hälsa på nån eller ta en fika.

Man har stött på mycket motgångar och ett tag fran örjan trodde jag att detta kan inte vara sant men blodtrycksfall, illamående en stark huvodvärk och kräkingar =/

Kan fortfarande må illa och ha blodtrycksfall men inte lika som från början.
Jag söker inte medlidnande utan jag känner bara att jag vill skriva om det nu.

Jag sköter makinen själv och sticker mig själv, som jag aldrig trodde jag skulle göra för det är mycket man ska lära sig och förstå i början.

Inte hamnat på tranplationlistan än för jag måste gå upp i vikt (som är svårt) men vi får se hur det går efter jag blivit av med gipsen oxå nu.

Mycket väntan men nån dag blir jag mig sjäv igen och kommer orka mer och tilochmed jobba som jag längtar efter.

Tack för denna gång!