Fredagen var inte min dag kan man säga.
Började med att fisteln som jag sticker mig i var det stopp i eller den slutade funka.
Blev rädd och hade mycket tankar kan jag säga.
Efter några samtal och undersökningar gick det fort, inskriven och sen var det bara att lägga sig på en brits för att se vars det verkligen va stopp.
Själklart krångel där också =( men efter några timmar så var allt borta och det var nära på att det skulle bli en propp. Och jag behövde inte spränga som man kan behöva göra ibland och då skulle jag bli sängliggade minst 2 dagar.
Fick komma upp på avdelningen och fick en jätte pigg dam som rumskamrat så det kändes så bra och hon var jätte trevlig också, även mer piggare än mig ;)
Fick äntligen dialys på lördagen efter 2 dagars uppehåll så jag var rätt slut igår men fick åka hem och mötes av en glad Harry.
Han har knappt lämnat mig ifred sen jag kom hem, myskillen!!!!
Fått som svar från syrran oh det är ett nej, men då vet jag iaf.
8 september 2013
Hotel NUS
Upplagd av mary kl. 11:50
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
vilken tur att de gick vägen :)
måste komma å hälsa på dej å träffa harry han e ju så söt på alla bilder :) å så tråkigt att de vart ett nej :( förstår verkligen inte hur man kan säga nej till ett syskon skulle aldrig ha tvekat om nått av mina syskon hade frågat mig.. men men alla är vi olika
kram kram
Skicka en kommentar